Hönsgödsel  

Hönsgödsel är en värdefull resurs med ett högt innehåll av växtnäring och energi. Gödselns slutegenskaper påverkas av olika faktorer som inhysningssystem, utfodring, utgödslingsintervaller, gödsellagring och spridningsteknik. Följande beskrivning av hönsgödselns egenskaper och hur dessa påverkas av hantering och lagring m.m. utgör en sammanfattning av Jordbruksinformation 13 – 2005, Fjäderfägödsel – en värdefull resurs” från Jordbruksverket, publicerad i juni 2005.

Hönsgödsel - egenskaper

Den färska hönsgödseln består av urin och träck, som hos höns utsöndras tillsammans. I den lagrade gödsel kan också ingå små mängder foderrester och strömedel. Vatteninnehållet i gödseln kan öka vid läckande vattennipplar eller annat vattenspill. Innehållet av växtnäring i hönsgödsel är ganska lika i besättningar som använder samma sorts eller likvärdigt foder. I besättningar med ett proteinrikare foder produceras en kväverikare gödsel. Tack vare de senaste årens utveckling av foder med tillsats av enzymet fytas förbättras upptagningen av fosfor i fodret. Det har därför varit möjligt att minska fosforhalterna i fodret, vilket i sin tur lett till betydligt lägre fosforinnehåll i hönsgödseln. – I helt färsk hönsgödsel är torrsubstanshalten cirka 30 %. Den färska hönsgödseln innehåller
 

• 1,2–1,5 % totalkväve (12–15 kg per ton) 
•  0,3–0,4 % fosfor (3–4 kg per ton) 
• 0,4–0,6 % kalium (4–6 kg per ton).

Gödselanalyser från KRAV-godkända system har visat att kaliuminnehållet i den hönsgödseln är betydligt lägre än i konventionella system med burar eller frigående höns.

Läs mer om Hönsgödsel
Kväve, fosfor och kalium I Mängder och växtnäringsinnehåll I Växtnäringsberäkningar I Växtnäringsinnehåll I  Kväveförluster i hönsstallet I Kväveförluster i gödsellager I Kväveförluster vid spridning och nedbrukning I Växtnärings- och energivärde i hönsgödsel


Källa: Modern svensk äggproduktion, ISSN 1102-8025, J009:5
Finansierat med EU-medel för Landsbygdsutveckling